TS-Optics Doublet SD-APO 80 mm f/7-FPL53 Lanthanum

TS-Optics Photoline 80 mm f/7 SD-APO – FPL53 och lantanglas

TS-Optics Photoline 80 mm f/7 är en kompakt apokromatisk refraktor för både visuell observation och astrofotografering. Kombinationen av 80 mm öppning, 560 mm brännvidd och låg vikt gör den särskilt intressant som ett lätt teleskop för resor och spontana observationer, men också som en relativt lättstartad astrofotografisk refraktor.

Objektivet är en luftspaltad dublett där ett FPL53-element från Ohara kombineras med lantanglas. Konstruktionen ger mycket god färgkorrektion utan vikten och den längre temperaturutjämningen hos en större triplet. Den korta tuben och vikten på omkring 3,1 kg gör dessutom teleskopet betydligt mindre krävande för monteringen än större apokromater.

Optik

Objektivet består av två luftspaltade linselement med FPL53 från Ohara som ED-element och lantanglas som motstående element. Kombinationen används för att hålla de olika färgernas fokus mycket nära varandra och därmed minska den färgfrans som är tydlig i enklare akromatiska refraktorer.

För användaren innebär det framför allt renare stjärnbilder, hög kontrast på månen och planeterna och mindre färgfel kring ljusa objekt. Det är också en viktig egenskap vid fotografering, där kameran kan registrera färgfel som ögat ibland är mindre känsligt för.

Tuben har invändiga bafflar för att minska ströljus och objektivet sitter i en justerbar, temperaturkompenserad infattning. Öppningsförhållandet f/7 ger en bra kompromiss mellan ett relativt stort bildfält och en optik som inte är extremt krävande att fokusera.

Vad kan du se?

Månen är ett utmärkt mål för ett 80 mm APO. De större kratrarna, bergskedjorna och lavahaven är lätta att se, men teleskopet visar också betydligt mindre formationer när atmosfären är stabil. Längs terminatorn framträder reliefen särskilt tydligt genom de långa skuggorna.

På Jupiter syns de fyra galileiska månarna och de två stora ekvatoriella molnbanden tydligt. Vid god seeing kan ytterligare strukturer i atmosfären framträda och månarnas skuggor kan följas när de passerar över planetskivan.

Saturnus ringar är tydligt separerade från planeten. Under bra förhållanden kan Cassinis delning anas eller ses i de yttre delarna av ringsystemet. Titan och några av Saturnus andra ljusare månar kan också observeras.

Mars visar sin lilla planetskiva tydligt när planeten befinner sig nära opposition. Under gynnsamma förhållanden kan större mörka markeringar och polarkalotten urskiljas. Venus visar sina faser mycket tydligt.

80 mm öppning passar också bra för dubbelstjärnor. Den rena stjärnavbildningen hos en välkorrigerad refraktor gör det lätt att skilja komponenterna i många relativt täta par.

På djuprymden kommer teleskopets styrka framför allt fram på öppna stjärnhopar och större, ljusa nebulosor. Plejaderna, Bikupan och Dubbelhopen i Perseus passar mycket bra tillsammans med låg förstoring. Orionnebulosan visar tydlig nebulositet kring Trapetset, och under mörk himmel kan även många ljusare galaxer, planetariska nebulosor och klotformiga stjärnhopar ses.

80 mm är däremot inte ett teleskop för att lösa upp svaga galaxer eller klotformiga hopar på samma sätt som ett större instrument. Här är styrkan i stället det rena, kontrastrika och relativt stora synfältet.

Synfält och förstoring

Brännvidden på 560 mm gör Photoline 80 till ett utpräglat allround- och vidfältsteleskop.

Med ett lågförstorande 2-tumsokular kan man få ett mycket stort verkligt synfält, vilket gör teleskopet väl lämpat för att svepa längs Vintergatan, observera större stjärnhopar och se flera objekt tillsammans i samma synfält.

Samtidigt ger den goda optiska kvaliteten möjlighet att använda betydligt högre förstoring på månen, planeter och dubbelstjärnor. En praktisk lägsta förstoring ligger omkring 12 gånger, medan höga förstoringar främst begränsas av objektets ljusstyrka och atmosfärens stabilitet.

Astrofotografering

Med astrokamera arbetar teleskopet i grundutförandet vid 560 mm och f/7. Det ger ett betydligt större bildfält än längre 100–125 mm refraktorer och gör modellen särskilt lämpad för större nebulosor, öppna stjärnhopar och större galaxer eller galaxområden.

560 mm är samtidigt tillräckligt långt för att många objekt inte ska bli mycket små på sensorn. Det ger en användbar kompromiss mellan vidfält och detalj och är en av anledningarna till att 80 mm-refraktorer är populära som första teleskop för djuprymdsfotografering.

Med en APS-C-kamera ryms exempelvis Orionnebulosan tillsammans med området kring Running Man, Rosettnebulosan samt Hästhuvud- och Flamnebulosan väl inom ett användbart bildfält. Ännu större objekt, som Nordamerikanebulosan eller hela Andromedagalaxen, kräver antingen större sensor, mosaik eller kortare effektiv brännvidd för att få gott om omgivning runt objektet. Ett praktiskt test med en APS-C-kamera gav ett bildfält på ungefär 2,3 × 1,5 grader vid den fulla brännvidden 560 mm.

Som hos de flesta vanliga refraktorer är objektivets naturliga bildyta inte helt plan. Utan fältutjämnare kan stjärnorna därför vara skarpa i mitten men bli mindre väl fokuserade eller utdragna när man närmar sig bildens kanter. Effekten blir tydligare ju större kamerasensor som används.

Med små astrokamerasensorer kan detta vara mindre påtagligt, men för fotografering över större delar av bildfältet bör en anpassad fältutjämnare eller reducer och korrektor användas.

Med 0,8× reducer och korrektor

TS erbjuder en 0,8× fotokorrektor som är särskilt beräknad för detta objektiv.

Med korrektorn minskar brännvidden från 560 mm till 448 mm och f-talet från f/7 till f/5,6. Bildfältet blir därmed cirka 25 procent större i varje riktning jämfört med fotografering vid 560 mm.

Det gör en tydlig praktisk skillnad. Större nebulosor och stjärnfält blir lättare att få plats med på sensorn och teleskopet blir snabbare för fotografering av svaga djuprymdsobjekt.

Korrektorn korrigerar samtidigt fältkrökningen så att stjärnorna återges bättre mot bildens kanter. TS anger ett arbetsavstånd på 55 mm från korrektorns M48-gänga till kamerasensorn.

Fokusering

Photoline 80 har en 2,5-tums kullagrad fokuserare med kuggstång och finjustering. Konstruktionen är gjord för att kunna bära kamera och andra tillbehör utan den glidning som kan uppstå hos enklare fokuserare.

Finjusteringen är särskilt användbar vid astrofotografering. När stjärnorna bara täcker några få pixlar på kamerans sensor kan en mycket liten förändring av fokus påverka bildens skärpa, och den långsamma fokusrörelsen gör det lättare att hitta den exakta fokuspunkten.

På tillbehörssidan finns anslutningar för både 2- och 1,25-tums utrustning samt en M63x1-gänga för fasta fotografiska anslutningar.

Backfokus

Teleskopet har cirka 123 mm backfokus räknat från 2-tumsanslutningen och cirka 161 mm från M63-gängan.

Det ger gott om arbetsutrymme för diagonal vid visuell observation och för olika kombinationer av kamera, filterhjul och andra tillbehör vid fotografering.

Ett kompakt reseinstrument

En viktig egenskap hos Photoline 80 är kombinationen av optisk kvalitet och liten fysisk storlek.

Daggskyddet kan skjutas in och transportlängden blir då omkring 46 cm. Vikten är cirka 3,1 kg inklusive tubringar, vilket gör teleskopet relativt enkelt att bära och gör att det kan användas på betydligt mindre monteringar än större apokromater.

För visuell observation blir resultatet ett teleskop som är lätt att ta ut för en kort observationskväll och som också fungerar bra som reseteleskop.

Vid astrofotografering innebär den låga vikten och brännvidden på 560 mm att kraven på monteringen och följningen blir mindre än med en större och mer långbrännviddig refraktor. Det gör inte monteringen oviktig, men Photoline 80 är betydligt mer förlåtande att börja fotografera med än ett tungt teleskop med omkring en meters brännvidd.

Leveransen omfattar

TS-Optics Photoline 80 mm f/7 SD-APO
CNC-frästa tubringar
GP/Vixen-kompatibel monteringsskena
Sökarsko
Dammskydd